Etikettarkiv: irriterande

Snöfall, tillbaka till stenåldern och egen tid.

Lämna ett svar

Gomorron i snöfallet. Det är i och för sig snart förmiddag. Klockan är halv nio och jag sitter på tåget till skolan. Utanför snöar det och ju längre norrut jah kommer desto mer blir det. Inga stora snöflingor men ändå en del. Lite mysigt. För även om jag börjat längre efter vår kunde det ju va kul för ungarna att få åka lite mer pulka och skridskor. Och hellre vinter nu än senare i vår.
Igår blev det mest en lat kväll. Bortsett från att jag trillade och stekte köttbullar på 1,5kg färs. Det tog sin lilla tid. Men det var det värt för oj vad gott det blev. :-) I övrigt gjorde jag inte mer än jag behövde. Var riktigt trött. Orkade inte ens läsa. Då är det illa. Hahaha!
Jag läste nynäsposten idag. Än en gång vill dom dra in en massa bussar i Nynäshamn. Snart är nog körkort ett måste för mig och att vi har två bilar. Jag undrar hur man tänker när man gör det svårare och svårare för folk att åka kommunalt. Det hänvisas till pendeltåget. Ett stort skämt. Det är ju inte direkt det mest pålitliga alternativet. När jag jobbade räknade jag alltid in en halvtimme extra för att vara säker på att hinna till jobb/dagis i tid. Och inte är det bättre nu. Den största skillnaden är att jag inte använder stämpelklocka längre… Nä, det är riktigt surt med alla indragna bussar. Jag undrar om dom som bestämmer skulle klara sig med att enbart åka kommunalt…
Nä, nu ska amjag sluta sura och läsa mig bok istället. Igår var jag så osmart och glömde den…

För många måsten, för lite tid.

Lämna ett svar

Vad härligt det är när frustrationen går över i stress. Eller inte. För från att ha känt mig mest frustrerad över att inte kunna göra det jag vill och skapa den ordning jag behöver hemma har det idag gått över till att bli en kompakt stress. Lägg till att skolarbetet är lidande på grund av operationen så är stressen fulländad. Jag kan inte sitta vid datorn på det vis jag skulle behöva. Jag lägger handen med den del där såret är mot underlaget så att det till slut känns som det bränner i hela handen. Idag blir det till att bita ihop. Måste få en del klart, dra mitt strå till stacken. Det är ett grupparbete och jag behöver va med.
Hemma växer högarna. Lyckas jag bli av med en växer en annan fram. På söndag är det första advent. För mig är det em betydelsefull dag. Jag vill ha ordning hemma, tända alla ljus och stjärnor. Dricka glögg. Vi brukar dessutom passa på att fira Tony då.
I år ser jag bara kaoset. För kaos är vad det är. Tjejernas rum är inte klart. Dom väntar fortfarande på hyllorna och jag kan inte göra nåt just nu. I hallen står massor som ska bäras ner i källaren. Men för att det ska få plats måste den gamla tvättmaskinen köras till återvinningen. Jag har ingen pirra hemma och måste ha nån som kan köra den. Hade jag bara kunnat få ut den hade jag kunnat ta hjälp av grabbarna för att få ner allt som ska till källaren. Men jag kan inte lyfta tungt just nu. Jag saknar min tomma hall…
Jag skulle behöva komma på en lösning för grabbarnas cyklar med. Eftersom vi haft problem med förstörelse i källaren vill vi inte ha dom stående där. Nu står dom uppe i grabbarnas rum. Men det blir skitigt. Och dom kan inte stå där hela vintern… Till och börja med måste jag hitta en bra plats i deras rum men sen försöka få plats med dom i källaren… Jag ska bara bli bra i handen igen…
Förutom städningen som behöver göras ikväll behöver vi baka. Sebastian ska stå på scouternas årliga julmarknad i morgon förmiddag och han behöver har med sig nåt hembakat då. Vi skulle behöva passa på att baka nåt till på söndag på samma gång. Det är tur att barnen själva gillar att baka.
Men det ska nog bli bra! Förhoppningsvis blir jag klar tidigt i skolan och kan åka hem för att hämta tjejerna, handla det som behövs och sen sätta igång. Jag har lovat tjejerna att vi ska avsluta kvällen med lite fredagsmys. Och klart vi ska mysa, dom ska vara hos mormor och morfar ett dygn sen.
Nu ska jag ta resten av resan till skolan för att jobba på avslappning. Det behövs. Men känner också att det mest akuta har släppt av att jag skrivit av mig. Det ska bli en bra helg. Och den börjar snart! Jag ska hänga upp och tända att adventsbelysning i kväll och jag ska avsluta med att dricka ett glas glögg. :-)

Frustration deluxe

Lämna ett svar

Frustrationen som uppstår när man inte kan eller får använda sin högerhand är allt annat än rolig. Jag får inte lyfta alls med den men ska samtidigt använda fingrarna. Vilket går någorlunda bra. En stund. Minsta lilla jag tar i för mycket eller vinklar handen fel så gör det ont. Skriva går typ en mening. Skriva på datorn funkar en stund sen blir jag jättetrött i hela handen. Och ja, jag förstår att det ska vara så här. Det är ju bara några dagar sen operationen.
Men det är så jäkla frustrerande att inte kunna göra dom vardagliga sakerna. Handla blir ett projekt. Sopa golvet. Dammsuga har jag inte ens försökt fast det verkligen måste göras. Vika tvätt gör ont. Det provade jag i ren frustration i onsdags. Tömma/fylla diskmaskin och duka med en hand går väl an men tar lite mer tid. Laga mat går till viss del, men jag kan inte skära nåt. Det är en rörelse som gör ont.
Lägg sen till att jag inte hade hunnit rensa klart efter möbleringen av tjejernas rum. Bokhyllor och sängar som stått/står på fel plats. Allt som skulle ha burits ner till källaren. Källare som hade behövt få sig en omgång för att få plats med hyllorna och skapa bättre utrymmen. Jag hann inte. Och det är såååå frustrerande att inte kunna göra nåt nu. Att hela tiden vilja göra saker men inte kunna det.
Jag är inte vidare rolig att leva med just nu misstänker jag. Tålamodet är inte speciellt stort. Frustrationen tar över. Inte ens en vecka har gått och jag håller på bli galen. Jag vill ju bara få ordning här hemma i kaoset. Så jag kan slappna av. För jag kan inte slappna av i den här röran. Det kryper i hela kroppen på mig. Jag vill inte se alla dessa högar som ska ner till källaren. Om en vecka är det första advent och maken fyller år. Jag vill ha ordning hemma. Men det går liksom inte. Jag kan inte. Och jag är van vid att kunna göra det jag vill. Så om nån känner för att hjälpa mig att flytta om i källaren och bära ner det som ska dit är ni välkomna. Jag bjuder på fika! Säg bara till i god tid så jag hinner planera en tur till ica. Eller muta ett barn. Hahaha

Inte min dag…

Lämna ett svar

Jag tror inte det är riktigt min dag idag… Efter en gårdag som kändes en aning pissig på kvällen med ont och gnäll. Som ni ser på bilden… Så har inte denna dag startat så mycket bättre…

Jag vaknade före fem. Inte för att jag hade ont, utan för att jag var tokhungrig. Så där så att magen kändes helt tom. Det var så illa att jag inte kunde somna om. Inte kul alls. Och jag hade inte lust att äta frukost redan då, då hade jag ju velat ha lunch vid frukosttid ju… Så jag bet ihop.

Kom iväg till skolan. Tåget stannade för nån signal eller tågkö strax innan Älvsjö. Det gjorde att jag missade mitt anslutningståg. Precis. Sååå frustrerande. Det innebar att jag skulle komma att bli sen… Inte nog med det, tåget som jag fick ta istället var dessutom sent. Så lite sen blev mycket sen…

Men det slutade inte där… När jag kom ut från pendeltågsstationen och skulle ta rulltrappan upp till skolan stod alla tre stilla. Rulltrapporna i Flemingsberg är lååååånga. Alldeles för långa. Jag går gärna i långa trappor, men inte stillastående rulltrappor… Där och då kändes det verkligen som att någon försökte säga till mig att det inte var meningen att jag skulle ha åkt till skolan idag.

Det känns fortfarande så. Handen har börjat värka allt eftersom tiden går… Jag är toktrött på grund av den tidiga morgonen. Och jag är inte alls motiverad av att vara i skolan idag… Ångrar lite att jag faktiskt inte tog den där extra dagen hemma. Jaja, får se hur jag gör efter lunch…

Förseningar, skönheter och utseendefunderingar.

Lämna ett svar

På väg till skolan. Förseningar på tågen. Inget att göra, bara bita ihop och gilla läget. I dag verkar informationen funka i alla fall. Det var värre igår. Dom stoppade tågen mellan Jordbro och Krigslida. Inga direkta knutpunkter. Hade jag fått infon ett par minuter tidigare kunde jag ha klivit av en station tidigare och tagit mig hem med buss och bara blivit några minuter sen. Istället fick jag stå med alla andra från tåget och vänta. Kollade sl’s hemsida som visade att trafiken gick som den skulle. Klickade jag mig vidare stod det att det var stopp i trafiken – sen nästan en halvtimme tillbaka. Pinsamt ju! Och på Facebook kom ingen info alls. Ibland undrar jag varför dom ens har en Facebooksida när det ändå inte kommer nån info där… Jaja. Jag kom hem. Inte extremt sen heller. Men i alla fall… Däremot känner jag mer och mer att jag på nåt vis skulle vilja jobba med information och/i sociala medier…
Idag blir det skola för hela slanten. En kompletterande uppgift ska in imorn och så är det kursstart ovanpå det. Vi börjar två nya kurser den här veckan. Informationeninför dessa har varit ganska minimal så det ska bli spännande att se vad som väntar.
Det känns lite konstigt att vi just har avslutat ännu en kurs. Halva terminen är avklarad. Tiden går fort. Vilket är riktigt najs! Det är dags att börja se över alla gardiner. Jag har hittat så fina skönheter på Ikea som det lutar åt att jag måste köpa. Jippi yeay! Har letat efter såna ett tag. Röda, tjocka, plyschiga. Lutar åt att jag fixar alla gardiner nästa helg. Om jag hinner… Annars får jag tvinga Tony att göra det längre fram. Handen ska ju opereras den sjuttonde. Kommer inte kunna stryka närmaste tiden efter det. Hehe…
Måste ju berätta… Jag ska vara testpilot hos Smartson och få prova linser via LensOn. Var på synkoll igår. Blev godkänd. Hehe… Men det var på håret. Tydligen skulle ansökande med astigmatism ha rensats bort men jag kom med. Kan inte ens minnas att dom frågade om det. Ska bli lite spännande. Dom hade inga linser hemma igår så jag får komma tillbaka och hämta dom. Men shit vad det kommer kännas konstigt att vara utan glasögon. Dom är ju en del av min identitet. Hehe. Fortsättning följer!

Att bita sig i tungan..

Lämna ett svar

Det här med sociala medier är lite (mycket) kul… Tycker jag… Men ibland blir det jobbigt… Ofta skriver jag vad jag tycker och tänker vilket kan leda till olika diskussioner… Jag har blivit kallad både det ena och det andra i olika sociala medier… Det stör mig oftast inte, jag brukar kunna ha svar på tal.

Men ibland får jag bara bita mig i tungan för att inte säga vad jag tycker. Det är liksom inte rätt läge att säga nåt. Vet redan innan att det jag tycker absolut inte kommer att tas emot positivt av den som skrivit. Och vissa dagar är det inte värt ordkriget som kommer följa – när jag tycker annorlunda. Det gäller att välja sina strider… Men åhhh vad jag jag stör mig på ett uttalande just nu… Riktigt, riktigt mycket…

Det blir inte lättare av att jag var på hugget redan från början. Hamnade i en diskussion på min facebook där jag delade en länk om skattehöjningar där jag inte var överens med den som svarade… När jag sen hittade en sån där nedlåtande kommentar i en annan persons flöde tände det liksom till… Men nä, jag ska inte sänka mig till den nivån idag. Sätter mig vid tvn och muttrar lite istället… ;)

Får man posta vad man vill i sociala medier?

4 svar

Idag stör jag mig på massor av saker. Men tänker inte ta allt i det här inlägget. Idag blir det ett ämne från min värld inom sociala medier… Läste inne hos Tjejmorsan igår att folk lägger upp för mycket bilder på fötter, svettiga träningskroppar och taskiga selfies. Jag håller inte med!

För det första är det ju fritt fram vem man vill följa. Man behöver inte följa personer om man inte gillar det som läggs upp. Och vem avgör vad som är rätt eller fel? Alla människor är inte lika, alla gillar inte samma lika! Vilket i mina ögon är en jäkla tur! Tänk om alla lade upp exakt likadana bilder. Vem ska då avgöra vad som är okej?

Vi ska inte lägga upp dåliga selfies, inte träningsbilder, absolut inte fötter. Dessutom har jag läst att matbilder går bort med… Det är tydligen en av dom största synderna. Vad finns kvar? För vi ska ju inte heller publicera bilder på våra barn, dom kan må dåligt av det och vi kan skada dom för livet. Stökiga hem är inte okej men inte heller rena välstädade. Det ena visar på att vi är sluskar, det andra ger prestationsångest. Och inte får man visa att man vilar på arbets- eller skoltid. Då ifrågasätts man om man bara latar sig hela dagarna. Så, vad finns kvar? Naturbilder? Husdjuren? Men glöm inte, ni får inte ha bilder på andra människor. Då kan ni bryta mot PUL…

Varför lägger JAG upp dessa bilder?

Träningsbilder (vilket inte händer allt för ofta) läggs upp för att jag faktiskt är stolt över mig själv när jag är klar. Jag har inte vuxit med att få träning inpräntat i ryggmärgen, jag har aldrig gillat att träna. Så när jag väl gör det blir jag stolt över mig själv. Speciellt som jag faktiskt behöver den träningen. Varför ska jag skämmas över det? Jag har några andra vänner som lägger upp bilder och inlägg om träning. Det pushar mig! Får mig att inse att om dom kan så kan jag med. Så därför lägger jag upp träningsbilder.

Japps, även fotbilder dyker upp. Nån gång var det på grund av skada, några gånger har jag suttit i soffan med fötterna på bordet. Det är ett lätt sätt att visa att man vilar eller latar sig. Och sen är ju jag sån där knäppis som faktiskt gillar mina fötter. Förutom när jag ska köpa skor. ;)

Sefies då? Jodå, dom dyker upp. Ibland ofta, ibland mer sällan. Men om jag gillar det jag ser i spegeln så tar jag gärna en bild. Det kan ju finnas nån annan som gillar det. Eller så kanske jag har en deppsvacka och känner att jag behöver få lite komplimanger för att må bättre. För visst sjutton känns det bra när man får positiva reaktioner. Det håller nog dom flesta med om.
Och kvaliteten då? Ja, för det första är jag inte fotograf. Och använder jag dessutom instagram blir bilderna inte direkt i bra kvalitet med alla filter. Sen är det ju faktiskt likadant här, alla gillar olika. Om jag gillar en bild som är lite halvdan och suddig så lägger jag upp den. Men det innebär ju inte att jag förväntar mig att alla ska gilla den för det. Tittar man på facebook, instagram och i bloggar så finns det selfies nästan överallt numera.

Matbilder då? Japps! Jag älskar att se såna och jag älskar att publicera dom! Varför inte? Det är något jag gillar! Ja, jag älskar ju att äta! ;) Och jag vill att det jag äter ska se attraktivt ut. Sån är jag. Dessutom vet jag att det finns vänner som blir inspirerade av mina bilder – till att laga mat, att äta mat! Det räcker för mig! Om jag får någon annan, om så bara EN person, så tycker jag att det är värt det!

Jag tycker att det är upp till var och en att posta vad dom vill! Vem är jag att döma? Men det innebär inte att jag per automatik gillar allt. Men det är skillnad på att döma och ogilla.

Jag kanske kastar sten i glashus nu, vad vet jag om hur ni läsare tänker. Men i så fall är jag absolut inte ensam.

Och jag måste säga att bland det bästa jag vet är att se omaka strumpor på bild! För det visar att det finns nån som tycker likadant som mig när det gäller att rensa strumpor. Det är väl bland det tråkigaste man kan göra?!

Det går bra nu…

Lämna ett svar
Fotograf Andrea Jonsson

Dagen har försvunnit i ett rasande tempo… Maken rensar garderoben och det ger mig lite ångest. Jag skulle behöva göra samma sak. Jag har på tok för mycket kläder och alldeles för mycket som inte används alls… Får ta det nån gång i framtiden när jag har lite mer ork. ;)

Själv har jag suttit vid datorn nästan hela dagen. Två skolarbeten är i stort sett klara för inskickning imorn. Jag måste bara fundera och läsa igenom lite till. Men det känns toppen. Jag känner mig i fas. Nu är det bara en uppgift kvar att göra på kursen Svenska skrivande. Ett reportage med en intervju… Problemet är bara att jag inte vet vad jag ska skriva om eller vem jag ska intervjua… Men det löser sig.. ;)

Mindre kul idag är att Malin snodde mina ringar imorse. Förlovnings- och vigselring. Båda låg på nattduksbordet under natten. Förlovningsringen, den mindre av dem, hittade jag på golvet under vardagsrumsbordet imorse. Vigselringen har jag fortfarande inte hittat.
Jag letade lite förut och passade på att sopa ut allt som gömde sig under soffan… (Varför glömmer vi alltid att städa där under?!) Jag hittade ingen ring. Men någonting helt annat som varit saknat sen flera månader tillbaka.. Oskars mobil! Men jag förstår inte hur vi har kunnat missa den innan för vi har verkligen letat under soffan… Ja, ja.. Nu är den hittad och han är så nöjd så! Nu hoppas jag bara att det inte kommer dröja lika lång tid att hitta min vigselring… Hittar jag den inte idag får jag nog skolka från skolarbetet imorn och leta igenom hela lägenheten…

Andra advent och en massa kalasande!

1 svar
Andra advent! Redan! Tiden går verkligen fort! Fast bortsett från att jag har en massa skolarbete framför mig under de närmaste två veckorna så är jag helt nöjd med att tiden går. Jag är i stort sett klar med alla julklappar, dom ska bara slås in. Och allt annat kommer att falla på plats.
Jag gjorde mig dessutom av med ett stressmoment igår med. Mitt i all frustration, som fortfarande härjade i mig mer än halva dagen igår, upptäckte jag att akrylen på ena tumnageln hade börjat lossna. Vilket inte är så konstigt med tanke på att det är över en månad sen jag fixade dom sist. Jag varit lite stressad över att jag inte har tid att komma iväg och fixa dom och igår när jag var på så dåligt humör slutade det med att jag pillade loss alla naglar. Ja, jag vet att man inte ska göra så men det fick mig på bättre humör. ;)
 
På kvällen var Tonys syster med man och barn med respektive här för att gratta Oskar. Vi bjöd på middag och hade en riktigt härlig kväll! Allt det dåliga humöret försvann! Det är så härligt med en sån kväll! Vi pratade lite jul och det fick mig att längta efter all den goda maten! Och sällskapet med förstås men i skrivande stund är jag hungrig. ;)
 
Idag tog jag med mig ungarna och åkte med ångtåget ner till julmarknaden i Nynäshamn en snabbis. Det var tågresan som var det viktiga och titten på marknaden var inte lång. Vi skulle hem till helgens andra kalas. Farmor, farfar, mormor och morfar kom minuterna innan vi kom tillbaka. Oskar bjöd på smaskig tårta och vi hade en trevlig eftermiddag. 

Förresten, jag kom på en annan konstig sak med mina reklamationsstrul. Jag fick inget kvitto på den nya jackan. Det kom jag på här hemma när jag såg reklamationskvittot Tony hade fått när han bytte storlek på mina skor. Jag har ingenting som visar att jag har fått en ny jacka. Så skumt! Och så ska det inte gå till. Tänkte försöka hinna förbi där imorn innan lektionen. Får se om jag hinner. För igår orkade jag inte åka dit, dels för det pissiga humöret men också för att jag vill vara säker på att det finns ansvarig personal på plats.

Nä, nu ska jag hitta på nåt med barnen. Såg nyss i bloggen att vi har klätt granen i samband med Oskars födelsedag och andra advent tidigare så vi kanske skulle göra det… Eller i alla fall förbereda för det. Hmm… :)

Lite lätt deprimerande…

Lämna ett svar

Jag kan inte direkt påstå att jag har vaknat på toppenhumör idag. Den gångna nattens ihållande snöfall, enligt SMHI, försvann. Vi var inte ens fått ett marktäckande lager. Så trist. Och ja, jag är så muppig att det drar ner mitt humör.
Jag har ont i min lilltå. Den är blå och svullen efter möte med träbenet på fotpallen igår kväll. Men det känns i alla fall bättre idag.
Sen är jag fortfarande grymt sur, irriterad och besviken över strulet med jackan igår. Varför dubbelkollade jag inte ordentligt i butiken?! Och hur i helvete tänkte gubben när han gav mig den?!  Det får lov att bli en tur dit idag igen för jag vill inte frysa längre. Det börjar bli tröttsamt att ta bussen dit bara. Det är ju inte så att bussarna går hela tiden heller. Jag fick senast igår stå och huttra i regn och blåst för att vänta in en buss hem. Tänk om jag hade bytt jackan på en gång… :-/
Jaja, det är inte bara skit. Idag ska vi fira Oskar, som fyller år nästa vecka. Ska bli trevligt. Det är julmarknad i Nynäshamn med. Får se om vi besöker den…

Reklamationen blev en ny reklamation =(

Lämna ett svar

Butter mutter!!! Yups, det är jag idag det! För det första kom det ingen snö som utlovat. Bara en sån sak liksom… Så himla deprimerande. När jag sen fixade frukost till barnen visade det sig att det var hål i den stora oboy-påsen som låg högt upp i skåpet. Med resultatet oboy över halva köket…

Men det slutade liksom inte där…
Härom veckan var jag och reklamerade min täckjacka hos Intersport i Nynäshamn (japps, den jag fick kämpa så för att hitta förra året). Efter tvätt, enligt råden i jackan, så har fodret flyttat på sig så bitvis fanns det inget alls. Kvinnan i butiken sa på en gång att det fanns tvättmedelsrester i fodret och frågade om jag hade använt pulvertvättmedel. Vilket jag har. Då sa hon att det skulle man inte för det fastnar i fodret och sköljs inte ur… Hon tog emot jackan för att skicka in den och skulle återkomma medbesked. Det här var på en onsdag så på lördagen när vi var där och köpte skor till ungarna frågade jag om jackan. Det var samma kvinna som jobbade då och hon bad om ursäkt för att det dröjt. Hon hade varit ledig och glömt meddela övrig personal. Hon skulle ta tag i det genast måndag morgon.

Ny vecka kom och jag väntade på samtal från butiken hur det gick med jackan. Speciellt som snöprognoserna började dyka upp… På fredagen gav jag upp. Jag och Malin var i närheten så jag gick in i butiken. Den här gången var den en man som jobbade. Han berättade än en gång att man inte skulle tvätta med pulvertvättmedel och jag kontrade med att jag som kund absolut inte kunde veta det då det inte stod i jackan eller hade meddelats vid köp. Han bad om ursäkt för att dom inte hade gjort något åt jackan ännu, han hade fått det på sin lott på måndagen men glömt och inte hunnit med under hela veckan. Men han skulle ta hem jackan och tvätta ur tvättmedelsresterna för att försöka få ordning på den och sen höra av sig. Och skulle han inte få ordning på jackan skulle jag få en ny.

På onsdagen ringer kvinnan och berättar att jackan har kommit tillbaka (från vad då, gubben skulle ju tvätta den själv!?!) och att det nu var mycket fluffigare men fortfarande luktade tvättmedel. Jag kunde hämta den eller få tillbaka 50% av priset. Jag ifrågasatte det då jag dels inte använt jackan i tolv månader (hallå, det är en tjock täckjacka!) och dels menar jag på att felet inte kan vara mitt då dom har brustit i sin information. Hon meddelade då att jackan fanns i butiken.

Efter att ha läst på lite om reklamering och konsumentköplagen åkte jag dit i morse igen. Beredd på strid. Hade kopior med mig på konsumentköplagen i fickan.
Det var en ung kille som stod i kassan när jag kom. Jag började med att prova jackan – och nä, den var inte bättre där fodret lossnat. Dock hade återpriset ändrats till att 40% skulle dras av istället för 50%. Jag ifrågasatte och den äldre mannen, chefen om jag förstod det rätt, hämtades.  Han säger att när jag var inne i butiken förra veckan så trodde han att jag hade lämnat in en jacka från nuvarande höst, inte en från förra året därav att jag inte skulle få en ny. Han lovade mig den nya medan han stod med kvittot i handen så det känns som en lam ursäkt… Jag sa som det var, att jackan inte var okej och att jag inte skulle nöja mig med att få tillbaka 60% av priset. Dom hade ju brustit i att meddela mig hur jackan skulle tvättas så felet uppstod i köptillfället. Och för 60% av priset skulle jag aldrig kunna köpa en likvärdig jacka. Som liten parantes kan läggas till att jag dessutom köpte jackan på rea så jag hade absolut inte kunnat köpa en likvärdig.

Mannen sa då att han skulle titta vilka jackor dom hade i butiken. Jag kikade jag med, jag kunde faktiskt till och med tänka mig att lägga lite till för en dyrare jacka om det var det som fanns. Precis som förra året fanns det nästan bara jackor i storlek från 36 till 40. Jag hade en 44. Inte lätt med andra ord. Han kilade in på lagret för att kolla storlekar och försvann en lång stund. Jag kikade vidare och funderade på om han passade på att ringa nåt samtal om den här krångliga kunden…
Till slut kom han med en likadan jacka men i storleken större. Jag provade den och den satt bra. Att det var en storlek större gjorde inget. Men jag upptäckte att den inte alls var likadan. Det var en helt annan modell vilket inte gjorde mig nånting. Eftersom jag hade så svårt att hitta rätt storlek förra året sa jag att den här var bra fast den inte var likadan som han sa. Och jag gillade den.

Kommer hem och plockar upp jackan ur påsen. Luvan dinglar i bak men det är ju inget konstigt, det är ju bara att sätta fast den igen. Så är det ju ofta med nya jackor, att luvan bara halvt sitter fast. Döm då av min förvåning när det inte går att sätta fast den!!!!
På kragen sitter det som en liten fick med kardborrband i som man ska kunna stoppa i änden på luvan i. Men på luvan satt inte den andra delen av kardborrbandet. På nån sida.

Besviken och frustrerad googlade jag för att kolla om jag kunde hitta nån information om hur jackan skulle se ut… Det gjorde jag inte. Däremot kunde jag konstatera att den inte var årets modell, inte förra årets men året innan det, 2011. Så jag misstänker att mannen i butiken hittade en jackan långt in i nån gömma, en äldre modell som av nån anledning inte sålts och tyckte att den passade att erbjuda mig och missade (ignorerade?!) att den inte var hel…

Så nu väntar ännu en tur till till affären… Suck!!!

Under veckan har jag dessutom varit kontakt med Intersports kundtjänst. En trevlig kille som höll med mig om att det nog inte kunde klassas som mitt fel när butiken meddelar att man inte ska tvätta med pulvertvättmedel först när det är för sent. Han berättade också att Intersport inte har något gemensamt kring hur reklamationer ska skötas, mer än det som står i konsumentköplagen. Så olika butiker kan välja att gå till väga helt olika i lika sitser… Så att ringa dit gav inte mer hjälp än att han sa att han tolkade konsumentköplagen som mig men att det inte var säkert att butiken skulle göra det…

Dessutom, jag undrar hur jackan mådde idag. Jag tvättade den innan den reklamerades. Sen hade han tvättat den tre gånger om jag förstod rätt. Och han sa att man skulle kunna tvätta ur den mer… Men vad händer med impregnering och kvalité i jackan då!?

Hyresvärden dricker champagne och jag får kliva i en sjö…

3 svar

Sen i vintras har vi felanmält till Nynäshamnsbostäder att det är en stor grop i asfalten under hjulen på vår bil på parkeringen, på minst 5cm. Vi har dessutom i flera år felanmält att det blir en sjö utanför porten så fort det regnar. Jag har klagat och klagat… Man tröttnar liksom till slut. Parkeringen ska visst fixas innan vintern… Sades det för nån månad sen. Och utanför porten skulle det borras ett hål i asfalten var det sista jag hörde… Dom måste ju verkligen vara rädda om huset med, för det mår nog väldigt bra av alla dessa översvämningar…

På dagens abc-sändning berättade dom om hur Nynäshamnsbostäder var på studieresa i Frankrike. För att titta på champagne. För 250 000kr. Inte konstigt att dom inte har råd att se till att asfalten är okej på gården. Jag hade nog inte reagerat lika starkt om jag visste att dom lagade det man felanmäler på en gång. Eller om dom hade besökt hyresbostäder i Frankrike. Men en champagneresa?! Nej tack! Se till att jag kommer in i porten utan att kliva i ens sjö istället!!!

Gomorron. eller nåt.

Lämna ett svar

Gomorron världen! Eller nåt. En morgon som började lugnt med snabbt kaos när barnen kom upp. Fick iväg dom till slut, lämnade Malin för att sen gå hem och fixa min egen frukost. Fick höra nåt som gjorde mig riktigt irriterad så nu känns hela morgonen som skit.
Jaja, frukost var det. Sen blir det till att hoppa i varma kläder för att tillbringa större delen av dagen i båten. Den ska ju tömmas inför vintern. I eftermiddag väntar besök hos sjukgymnasten. Stressa hem efter det för att utfodra barn innan kvällens aktiviteter. Blir nog en bra dag.

Välj LCHF enligt Aftonbladet!

6 svar

I dagens aftonbladet står det att vi ska välja LCHF enligt en ny rapport! Det är SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, som har gjort en sammanställning av den vetenskapliga litteraturen när det gäller råd till och kostintag för feta personer med ett MBI över 30.

”För snabb viktnedgång – välj LCHF. Den kontroversiella slutsatsen presenteras i en ny rapport som har jämfört olika dieter” står det i aftonbladet. Min första tanke blir då; sen då? Om vi går ner i vikt snabbt av LCHF vad händer sen?

Svaret fanns hos SBU som länkas i samma artikel;
På lång sikt finns inga skillnader i effekt på viktnedgång mellan råd om strikt och måttlig lågkolhydratkost, lågfettkost, högproteinkost, medelhavskost, kost inriktad på låg glykemisk belastning eller kost med hög andel enkelomättade fetter. Råd om högre intag av mejeriprodukter (i första hand mjölk) eller minskat intag av söta drycker kan också leda till viktnedgång.

När det gäller kortsiktigt står det ”Flera olika råd om ändrade kost- och dryckesvanor kan minska vikt eller midjeomfång hos personer med fetma. På kort sikt (sex månader) är råd om strikt eller måttlig lågkolhydratkost mer effektivt för viktnedgång än råd om lågfettkost”.

Jag tolkar detta till ingen diet är bättre än den andra i det långa loppet…

Och fortfarande, äter man inte mer än kroppen gör av med kommer man också gå ner i vikt, speciellt om man lägger till motion. Fast jag kanske har missuppfattat det… ;)