Etikettarkiv: Bloggen

Nystart!

lindaw_före_efter

Efter år av funderingar har jag till slut tagit mig i kragen. Jag har blivit min egen. Jag har lämnat Blogger bakom mig och fortsätter på egna ben med WordPress. Namnet är detsamma fortfarande, det är utseende och uppbyggnad som skiljer sig åt.

Det är inte helt klart ännu. Lite små detaljer, som jag säkert ser mer än ni läsare gör, är kvar. Som mobilläget. Jag avskyr den blå WordPress-färgen men den får vara ett tag. Jag vet ju egentligen hur jag ska göra för att slippa undan den. Det kommer. Så småningom. Jag ska bara… Hahaha! Jag fick hjälp att få ordning på det sista i datorn idag, sånt som gjorde att datorn höll på flyga ut genom fönstret igår… Ja, jag vet, det är inte datorns fel. Men nu är det fixat och jag är på det hela nöjd.

Nu ska jag bara lära mig att blogga på nytt, känns det som. Vissa saker är som innan, andra är helt nya. Det kommer bli bra. Självklart! Och säkert en del knas i början. Men det känns så bra att äntligen ha tagit tag i det här!

Otrogen med en annan…

Jag bloggar för fullt mest hela dygnet just nu… Bara inte här.. Skolarbetet görs ju i en blogg just nu och det har fått ta sin lilla tid. I övrigt försöker jag hinna njuta så mycket som möjligt av solen och vårvärmen! Och det är vad jag ska fortsätta med så fort jag är klar vid datorn om en stund. ;)

Hoppas ni också njuter av solen och värmen!

Frånvaro, sjukdomar och fettisdag.

Kanske kanske borde jag ta tag i det här med bloggandet. Jag saknar det. Och andra med… Dessutom är det ju riktigt kul att kunna gå tillbaka och titta vad som hänt tidigare. Det är ju en bra dokumentation av livet. Vad vi gör, vädrets lustiga makter, vänner, kalas, fester, livet och allt där emellan!

Som Malins första skridskotur.

Sista månaden har jag flera gånger satt mig för att blogga. Öppnat appen på tåget och börjat men inte skrivit mer. Jag gjorde inte ens klart årskrönikan för förra året. Den ligger halvklar som sparat inlägg. Jag åkte på halsfluss och däckade totalt i nyårshelgen och på den vägen blev det. Hela familjen hann med att vara sjuka under jul och nyår och sen har det fortsatt. En förkylning här, en där. Tony åkte dessutom på influensan nu i månadsskiftet. Jag själv hamnade i nåt mellanläge, rejält dunderförkyld och huvudvärk som däckade mig men ingen feber. Så skumt. Men blev ett par dagar hemma från skolan.

Nya naglar har hunnits med. Och snön har töat bort och återkommit i omgångar.

Detta toppar vi nu med magsjuka i hemmet. Sebbe hade riktigt ont i magen i söndags kväll. Vi diskuterade om det var magsjuka eller på grund av slarv med måltiderna under helgen i kombination med match. Han mådde inte illa eller nåt annat än ont i magen. I går morse mådde han bra så det kändes ganska rätt att skylla det på helgen. Tills i natt. Då kom det. Allt i magen och lite till.. Hela familjen vaknade i uppståndelsen dessutom. Efter en timme hade alla kommit i säng igen och en efter en somnade om. Utom jag och Oskar. Han låg i soffan så medan tiden tickade på låg vi och pratade lite… Nån gång efter fyra först somnade vi.

Vilket innebär att den här mamman går på sömnbrist deluxe idag… I söndags kväll kunde jag inte somna. Varenda nerv i kroppen var på helspänn och jag var riktigt arg på mig själv som lät fobiångesttankarna ta över… Fick väl ihop tre timmars sömn innan det var dags att gå upp och lämna barn innan skolan. Somnade dessutom inte förrän runt tio. Eller nä, om jag tänker efter va nog klockan redan nio när jag kröp ner i sängen. Eller nåt sånt. Hahaha. Väcktes strax innan två i natt och somnade om efter fyra. För att väckas kvart i sju. Jippi. Fick slumra om i omgångar till framåt nio i alla fall. Men idag är jag trött. Och barnen med… Alla fyra fick vara hemma. Vi kör på syskonregeln och sömnbrist.

Jag fick brev av Malin häromdagen. Gullunge!!

Mindre kul idag är att jag lovade barnen att baka. Det är ju trots allt fettisdagen. Jag är inte alls på humör att baka. Eller hålla koll när dom bakar… Vi får se hur det blir. Allt finns hemma i alla fall… Jag hade mest tänkt bara vara. Och barnen får ganska fritt fram att roa sig. Idag ignoreras alla måsten… Utom semlan. ;)

Ont och årets första snö!

Operationen i tisdags gick bra! Själv ingreppet tog 9 minuter… Jag har nu ett stort förband runt handleden och halva handen. Idag kan jag röra på fingrarna helt obehindrat men rör jag mig minsta lilla i fel rörelse gör det ont. Att sätta på bh’n själv är omöjligt. Tony fick fixa det i morse när han gick upp och så fick jag somna om med den på sen. Hehe. Att dra på byxor är en annan riktigt oskön rörelse. Detta gör att jag stannar hemma även idag. Hade egentligen tänkt gå från början men känns drygt att tillbringa mer tid på tåget än i skolan när det är så här knöligt att bara vara…
Imorn ska jag gå. Då är det avslutning på projektledningskursen. Känns bra att få med även sista dagen…

Jag är lite rastlös här hemma. Efter sista veckornas möblande och rensande är det smått kaos av allt vi inte hunnit göra och nu kan jag inte göra nåt. Igår morse tog jag mina frustrationer och vek ihop tvättberget. Det är inte det enklaste att vika tvätt med en hand och den andra till minimalt stöd bara. Det kommer jag inte göra om så länge handen värker…

Idag har jag provat att sitta vid datorn en sväng. Det känns mer när jag använder musen, speciellt nu när det börjar bli dags för en ny värktablett. Men jag har kunnat sitta här tillräckligt för att fixa ny header och bakgrund. Och så det här inlägget. Imorn får jag anteckna i datorn..

Och ja, jag är ute för tidigt… En hel dryg vecka! Men det struntar jag i. Lusten infann sig så då fick det bli fixat idag. Hemma är det likadant. I måndags kväll åkte alla gardiner upp, medan jag kunde stryka dom och fixa med det själv. Hehe… Så nu har vi 1,5 vecka på oss att få ordning på kaoset hemma inför första advent. Då vill jag ha ordning och reda hemma. Men det frustrerande är som sagt att jag inte kan göra nåt själv…

Nu ska jag vila min trötta onda hand, titta på den första snön (Ja, den på bloggen… Hehe) och kolla lite tvserier. Känns som att jag är värd det idag…

Hej Bloggen!

Det var länge sen det kom ett inlägg. Flera månader. Funderade ett tag på om jag ens skulle återuppta bloggandet. Men jag saknar det faktiskt. Lusten att skriva kommer tillbaka mer och mer. Vilket jag tar som nåt positivt.
I slutet av vårterminen, efter bland annat min sterilisering med efterföljande komplikationer, en massa stress så byggdes en stress och oro upp i kroppen som ledde till att jag bara mådde sämre och sämre. Det psykiska gjorde sig påmint även fysiskt. Orken gick till familjen och att må bättre. Det går upp och ner men är mest upp numera.
Just nu njuter vi av sol och värme för fullt, efter en sommar som varit ganska blöt. I köket tinar ett paket kräftor till i kväll. Solen gassar för fullt. Barnen väntar ned spänning på att deras kusin ska ploppa bebis. Det är dags vilken dag som helst nu. I övrigt är det väldigt mycket dag för dag just nu. Och det känns bra!

Se hit gravida och mammor!!!

Jag behöver HJÄLP av gravida och mammor som fött barn!
I skolan arbetar vi med ett projekt för att reda ut efterfrågan hos en produkt som kan minska belastningen på förlossningspersonalen och öka tryggheten hos de blivande mammorna i hemmet.
För att undersöka detta har vi bland annat skapat en enkät som jag hoppas ni vill svara på! Sprid den gärna vidare till andra mammor och gravida!

Frustration på hög nivå

Idag är frustrationen på hög nivå. Det är ännu mer irriterande när det beror på bristande kommunikation.
Stressade iväg till skolan i morse för att sitta heldag och jobba med projektrapporten som ska vara klar på fredag. Jag placerade mig med datorn i skolan och började skriva i väntan på min grupp. Glömde bort tiden men tänkte inte mer på det just då. Hade hört innan att det var strul med bussarna på grund av snöfallet. Men när det inte dykt upp några andra efter närmare en timme började jag undra var dom var… Frågade via Facebook men inga svar. Vet fortfarande mer än jag gjorde i morse…
Lägg sen till extremt bristande och missvisande information från skolans håll. Angående hur den där rapporten ska skrivas. Sååååå irriterande. Lägg sen till att schemat inte uppdateras i tid. Vi får schema för hela dagar men information om att vi bara ska vara närvarande halva dagar. Ena halvan av klassen på förmiddagen, den andra på eftermiddagen. Men vilken grupp som ska vara närvarande när får vi inte reda på. För mig blir det ett stort problem dom dagar vi är schemalagda redan klockan åtta. Ska jag hinna till skolan i tid behöver jag ha hjälp att lämna barnen. Både förskola och fritids öppnar samtidigt som mitt tåg går. Det går liksom inte ihop sig. Så nu sitter jag här och väntar på att nån lärare ska få tummen ur och uppdatera tiderna så jag vet om vi alla ska upp i ottan och om jag måste kalla in barnvakten eller om vi får sovmorgon. Så jäkla frustrerande!
Men det dök upp en kul sak idag… Jag ska få gästblogga i en annan blogg. Nästa vecka kommer ni kunna läsa det inlägget. Jag uppdaterar om när och och var. ;-) Kul är det i alla fall!

Jag ser det snöar, jag ser det snöar!!!!

Har man pluggat riktigt hårt hela förmiddagen får man faktiskt ta paus. Även fast man behöver plugga vidare. Så det så! Och eftersom den stackars bloggen sällan får nån större ompyssling just nu passade jag på…

Och japps, ni kommer störa er på det och jag kommer älska det! Men det bjuder jag på! Det gör mig glad! Vilket? Snön såklart!!! Är du inne i mobilläge tycker jag du ska skifta om till vanligt läge en stund och njuta av snö nånstans. Den här är ju i alla fall varm. ;)
edit: såg att det snöar i mobilläge men inte vanligt i mobilen. ;-)

Inom en dryg vecka hade jag tänkt försöka få till en ny header också.

Repor och lördagshäng

Åhhhh, det är så frustrerande! Mina favoritglasögon har fått repor på sig. Båda glasen på ungefär samma ställe. Jag misstänker att det är solbrillorna jag använde i somras som har repat… Så jäkla irriterande. När glasögonen är rena märks det jättetydligt då det är mitt fram på… Suck!!!

Annars rullar det på. Skoluppgiften blev klar och inskickad. Snön smälte bort. Men jag hann njuta så länge det varade.

I dag är en tredjedel av familjen iväg på handboll. Jag och resten är hemma… På förmiddagen har jag läst! Så jäkla skönt att bara sitta och läsa ett par timmar. Och bäst av allt är att jag har nästa del hemma redan… :) Jag läser om Harry Bosch just nu och har läst typ alla genom åren. Jag bara älskar Michael Connellys böcker. Även dom om Mickey Haller.

Men innan jag påbörjar nästa bok ska jag leka lite vid datorn. Har kli i fingrarna att fixa till bloggen. Vet inte riktigt hur ännu men snart är det dags att jula till det. ;)

Kallt, publicerat och spännande!

Snabbt, snabbt slog temperaturen om. Idag är det höst på alla sätt och vis. Marken fylls med färgade löv och är det inte löv är det gula barr.
I morse när vi vaknade var det tre grader ute. Snabbt blev det till att rota fram lite mer kläder till barnen. Jag är inte direkt duktig på att vara ute i god tid när der gäller att inventera kommande årstids klädlager. ;-) Vi kan konstatera att barnen vuxit en del sen i våras. Somliga mer än andra. Men varma var dom i morse i alla fall.
Efter lämning av barn, i strålande solsken, så trots kylan var det riktigt skönt ute, parkerade jag mig vid datorn. Hade hellre haft tid för en promenad… En webbsida ska skapas. Kursen jag läser nu är lite repris på det jag gjorde i våras. Men lite mer. Det är kul. Idag släppte det äntligen för mig. Och det var riktigt kul att få ladda upp något på webben som jag har skapat alldeles själv! Så vi får se om det blir så pass bra att det kan sparas i framtiden. ;-)
Mindre kul var det att behöva rusa iväg mitt i för att gå på obligatorisk föreläsning. Om ett spelföretag. Jo, det var intressant men jag hade hellre lagt tiden på min arbetsuppgift. Jämte den jobbar jag dessutom med en wordpress-sida. Väldigt kul. Snart kanske jag blir så modig att jag vågar släppa blogger. ;-)
Sugen på monster…

Gatogether med Spot and tell och Gato Negro

Oj vad kul jag hade i torsdags kväll!!!
Efter skolan mötte jag upp Marie-LouiseEwa, Anna och Julia. En kort fika innan vi gick vidare till Supper Gården vid Norra Bantorget för en av dom roligaste spottings jag har varit på. Och jag har varit på ett par stycken. Den här gången bjöd Spot and tell in till en Gatogether tillsammans med Gato Negro. Vinprovning och god mat stod på menyn.
Vi välkomnades med rosévin och tilltugg. Mums!! Vi minglade och mötte många fler bloggare som Ida (med sambon), Jessica och Marie bland annat. Borden runt oss var dukade med massvis av glas! Tror det stod 7 glas per person framme… Och alla dessa glas kom att användas. 
Vi fick lära oss om Gato Negros viner av vinmakaren Miguel Rencoret från Viña San Pedro samtidigt som vi fick provasmaka: vitt, rosé och rött. Gott! Sen fick vi in fyra olika sorters rödvinbaser. Dessa skulle vi sedan blanda ihop efter eget tycke för att skapa oss ett eget vin. Såååå kul!!! Vinnaren vann en resa för två till Chile med besök på vingård. Jag var grymt avundsjuk på hon som vann. ;-)
Efter vinprovningen, som pågick under både blodigt allvar och härliga skratt serverades maten. Och vilken mat sen! Hembakat bröd med avokadoaioli, chili-långkok på högrev smaksatt med mörk choklad, Tasco de pescadi – fisktaco, Ceviche del Caribe – Caribisk fisk och skaldjurssallad, Empanadas– vegetariska chilenskaknyten, Pebre Chileno – en salsa, Chorizo – Suppers egen korv med chimichurri (även det en salsa) och bröd. Jag hade kunnat äta mycket mer bara för smakens skull om jag inte blivit så mätt. ;-)

Efter maten serverades en liten god dessert och innan vi gick fick vi en härlig goodie bag! Jag hade dessutom turen att få lift hela vägen hem!! Tack Ida och Simon!!!!

Det här var en otrolig spotting! Dels var det väldigt intressant att höra om vinerna och vi hade såååå kul när vi skapade våra egna viner!
Ett stort tack till Spot and tell och Gato Negro för en härlig kväll!!!!! Och tack även till Supper för den oerhört goda maten!!!

Skapar lite inre ro…

Oj, dagen har gått fort. Och ändå har jag inte gjort så mycket. Eller, ja, det beror väl på hur man ser det. Jag har inte fått så mycket skolarbete gjort som jag borde. Men det känns bra ändå. Jag har rensat. Inte här hemma. Men i själen. Och mina sociala medier… Det började med att jag skulle rensa bort ett par stycke på facebook i morse. Det har slutat med att hälften av alla jag hade på vännerlistan rensades bort. Så kan det gå. Passade samtidigt på att rensa bland alla facebookapplikationer och gillasidor. Ojojoj säger jag bara! Fast jag har rensat bland att applikationer förut hade jag ändå nästan 200 stycken nu. Det mesta bara en massa junk. Ni vet, såna där man klickar på för att få provsmaka eller spel och såna saker… Det blev ca 20 stycken kvar… Och gillasidor. Där hade jag nästan sex hundra gillningar. Otroligt många av dom kommer från olika tävlingar jag har varit med i. Men nu rensades fyra femtedelar bort… Det känns bra. Om nån av vännerna saknar mig kan dom skicka en ny vännerförfrågan så får jag ta ställning till det då.

Jag kände bara att jag måste rensa. I mitt liv. Inte bara här hemma utan hela livet. Och en del av det som tar mest tid är ju allt som händer på dom sociala medierna. Jag kommer ha kvar bloggen. Den är öppen för alla. Men jag kommer nog försöka hitta en plats där jag kan vara jag. Mig själv. Utan att behöva fundera på vem som kan se det eller vad jag kan säga.

Mä, jag skulle ju inte sitta och ursäkta mina val. Mitt liv, mina val… Men så började jag i alla fall… Ja, ja… Jag känner mig nöjd. Nu ska jag bara bli klar med rensningen här hemma. Och från och med igår har vi skruvar till Emilias säng. Yeay! Gissa vad som ska ske här hemma!!!

Nä, nu måste jag ta mig i kragen en stund. Måste komma en bit på väg om jag ska hinna skruva säng sen. ;)

 

Granska kommentarer och fördriva tid.

Jisses, var har den här dagen tagit vägen?! Det är nästan middagsdags ju! Kan det vara så att vi drog oss lite i morse… En bunt med ungar och en mamma skulle duschas av innan frukost med… Därefter passade vi på att göra lite lördagsfint här hemma. Synd bara att inte dammsugaren själv fixar golven när vi har fixat resten. ;)

I övrigt har jag suttit med skoluppgifter hela dagen. Bortsett från en tur till affären. Lite lördagsgodis behövdes ju. ;)

Jag har tänkt på en sak. Ett längre tag men speciellt sista veckan. Varför har man kommentarsgranskning på sin blogg? Jag kan köpa att man har det om man hela tiden är utsatt för kränkande eller hotfulla kommentarer men om man har en ”vanlig” blogg, varför? Förklara gärna hur du tänker så jag förstår… Vill man inte att läsarna ska se vilka kommentarer som ska lämnas? Eller vad är det?

I mina ögon är det lite konstigt när man väljer att sålla bland kommentarerna. Jag har själv råkat ut för det sista tiden i ett par bloggar. Jag svarade vad jag tyckte och jag misstänker att mina kommentarer inte passade in. För om man väljer att publicera andra kommentarer är det ju ganska tydligt att det är sållat. Å andra sidan är det ju bara den som kommenterat som vet att bloggaren sållar bland sina kommentarer…

Jag har i och för sig kommentarsgranskning på – på inlägg äldre än två veckor. Det är otroligt sällan jag får en kommentar på inlägg som är så gamla utan det rasslar in skräpkommentarer och spam. På det viset slipper jag få det synligt i bloggen. Plus att jag på så sätt uppmärksammas på att dessa kommentarer kommit… Men att sortera ut vanliga hela kommentarer som inte är kränkande, otrevliga eller bara inte håller med mig i det jag skriver – aldrig. Så, varför har man kommentarsgranskning?

Jubel, betyg och väntan…

Yeay! Kursen i Svenska skrivande är avslutad helt och hållet nu. Jag har haft det avslutande betygssamtalet. Läraren jublade hej vilt i örat på mig! Det händer i så ofta. Å andra sidan kan det bero på att han satt i ett rum där han och kollegorna kollade in finalen i 15 kilometer klassiskt, alltså nån skidåkning. ;) Han bad så otroligt mycket om ursäkt men jag skrattade och sa att det var okej att han såg åkarna gå i mål. Själv fick jag det glädjande beskedet att jag fick ett starkt C i betyg. Och så sa han att om vi hade haft en längre kurs där jag hade haft mer tid på mig att visa vad jag går för så hade jag utan problem kunnat få minst ett B. Det värmde att höra. Jag har ju B i båda Svenska 2 och 3 och dom kurserna är lästa på plats. Så jag är riktigt nöjd. Dessutom avslutade han med att uppmana mig att fortsätta skriva, att jag hade det i mig. Själv tänkte jag lite glatt att jag klarade mig långt på min tokiga fantasi i alla fall. Jag skrev ju bland annat en artikel om mannen som misslyckades spränga sin fru i luften… ;)

Jag väntar på att vårdcentralen ska ringa upp så jag kan få nåt besked om mina röntgensvar… Även om det inte visade nåt vill jag ju faktiskt få det meddelandet med… Medan jag väntar på det ska jag fortsätta med Adobe Illustrator-kursen. Riktigt roligt!! Jag har ännu ett blogginlägg i huvudet men måste fundera lite till innan jag får ner det på pränt… Det fortsätter på samma ämne som jag började med igår – bloggar och funderingar. :)

Får man posta vad man vill i sociala medier?

Idag stör jag mig på massor av saker. Men tänker inte ta allt i det här inlägget. Idag blir det ett ämne från min värld inom sociala medier… Läste inne hos Tjejmorsan igår att folk lägger upp för mycket bilder på fötter, svettiga träningskroppar och taskiga selfies. Jag håller inte med!

För det första är det ju fritt fram vem man vill följa. Man behöver inte följa personer om man inte gillar det som läggs upp. Och vem avgör vad som är rätt eller fel? Alla människor är inte lika, alla gillar inte samma lika! Vilket i mina ögon är en jäkla tur! Tänk om alla lade upp exakt likadana bilder. Vem ska då avgöra vad som är okej?

Vi ska inte lägga upp dåliga selfies, inte träningsbilder, absolut inte fötter. Dessutom har jag läst att matbilder går bort med… Det är tydligen en av dom största synderna. Vad finns kvar? För vi ska ju inte heller publicera bilder på våra barn, dom kan må dåligt av det och vi kan skada dom för livet. Stökiga hem är inte okej men inte heller rena välstädade. Det ena visar på att vi är sluskar, det andra ger prestationsångest. Och inte får man visa att man vilar på arbets- eller skoltid. Då ifrågasätts man om man bara latar sig hela dagarna. Så, vad finns kvar? Naturbilder? Husdjuren? Men glöm inte, ni får inte ha bilder på andra människor. Då kan ni bryta mot PUL…

Varför lägger JAG upp dessa bilder?

Träningsbilder (vilket inte händer allt för ofta) läggs upp för att jag faktiskt är stolt över mig själv när jag är klar. Jag har inte vuxit med att få träning inpräntat i ryggmärgen, jag har aldrig gillat att träna. Så när jag väl gör det blir jag stolt över mig själv. Speciellt som jag faktiskt behöver den träningen. Varför ska jag skämmas över det? Jag har några andra vänner som lägger upp bilder och inlägg om träning. Det pushar mig! Får mig att inse att om dom kan så kan jag med. Så därför lägger jag upp träningsbilder.

Japps, även fotbilder dyker upp. Nån gång var det på grund av skada, några gånger har jag suttit i soffan med fötterna på bordet. Det är ett lätt sätt att visa att man vilar eller latar sig. Och sen är ju jag sån där knäppis som faktiskt gillar mina fötter. Förutom när jag ska köpa skor. ;)

Sefies då? Jodå, dom dyker upp. Ibland ofta, ibland mer sällan. Men om jag gillar det jag ser i spegeln så tar jag gärna en bild. Det kan ju finnas nån annan som gillar det. Eller så kanske jag har en deppsvacka och känner att jag behöver få lite komplimanger för att må bättre. För visst sjutton känns det bra när man får positiva reaktioner. Det håller nog dom flesta med om.
Och kvaliteten då? Ja, för det första är jag inte fotograf. Och använder jag dessutom instagram blir bilderna inte direkt i bra kvalitet med alla filter. Sen är det ju faktiskt likadant här, alla gillar olika. Om jag gillar en bild som är lite halvdan och suddig så lägger jag upp den. Men det innebär ju inte att jag förväntar mig att alla ska gilla den för det. Tittar man på facebook, instagram och i bloggar så finns det selfies nästan överallt numera.

Matbilder då? Japps! Jag älskar att se såna och jag älskar att publicera dom! Varför inte? Det är något jag gillar! Ja, jag älskar ju att äta! ;) Och jag vill att det jag äter ska se attraktivt ut. Sån är jag. Dessutom vet jag att det finns vänner som blir inspirerade av mina bilder – till att laga mat, att äta mat! Det räcker för mig! Om jag får någon annan, om så bara EN person, så tycker jag att det är värt det!

Jag tycker att det är upp till var och en att posta vad dom vill! Vem är jag att döma? Men det innebär inte att jag per automatik gillar allt. Men det är skillnad på att döma och ogilla.

Jag kanske kastar sten i glashus nu, vad vet jag om hur ni läsare tänker. Men i så fall är jag absolut inte ensam.

Och jag måste säga att bland det bästa jag vet är att se omaka strumpor på bild! För det visar att det finns nån som tycker likadant som mig när det gäller att rensa strumpor. Det är väl bland det tråkigaste man kan göra?!