Slut, bio och rasande fart…

Jag skulle nog inte ha skrivit att livet började kännas bra. Även om det faktiskt gjorde det just då. När jag kom hem på kvällen var jag helt slut. Det var bara att byta om och hoppa i säng. Somnade tidigt och sov ganska bra under natten. Vaknade lika slut som jag somnade men med lite extra värk i kroppen. Ryggen kändes som den skulle gå av. Fötterna var toksvullna på undersidan efter att jag gick för långt med fel skor under tisdagen… Fortfarande idag är dom svullna och allt annat än sköna att gå på…

Igår var jag iväg till skolan under dagen. Vi fick en del gjort som tur är. Även om jag fick skriva om vissa delar av det jag skrev sjuttielva gånger. Bokstäverna hamnade hela tiden i fel ordning. Så frustrerande…

Hemma igen hämtade jag tjejerna och gjorde dom klara för handbollsträning. Det är lite mer tight om tid på onsdagarna numera än det var i våras… Då kunde vi gå hemifrån tio i fem, nu får vi gå tio över fyra för att hinna…

Kvällen avslutades med biobesök. Jag och grannens tre tjejer såg Bridget Jones’s Baby. Den gick i Nynäs. Perfekt med gångavstånd till bion. Filmen var bättre än förväntat och sååå rolig! Jag skrattade mest hela tiden. Den rekommenderar jag verkligen!

Idag blev det ännu en dag i skolan. Har haft en sjukling hemma också. Oskar mår inte riktigt bra så han fick vara hemma idag. Jag funderade först på att stanna hemma med honom men han mådde inte sämre än att han skulle klara några timmar själv. 

Nu väntar en kväll vid datorn. Det gick bättre än förväntat i skolan och dagen försvann ganska fort så det blir till att fortsätta ett par timmar här hemma nu…

En saknad pusselbit…

Tillvaron infinner sig. Livet har sakta men säkert gått tillbaka till vanliga – fast allt samtidigt är så annorlunda. För även om jag för det mesta är på rätt köl (just nu) så saknas en stor pusselbit i mitt livspussel. 

Jag tänker på mamma dagligen. Tänder ett ljus hemma för henne. Lyssnar på ”hennes” musik. Minns. Fyller dagarna av barnen, skola, aktiviteter och allt annat som sker mest hela tiden. Men så kommer dom där stunderna när verkligheten knackar på. När det blir tyngre. När jag måste stanna upp en stund. Vem ska nu berätta om ingredienserna i mammas köttsoppa för sjuttioelfte gången? Eller som Malin undrar, vem ska nu öppna mormors julklappar? ♡

Idag var det bouppteckning. Inget avancerat egentligen. Varken Micke eller jag ska ha något arv i dagsläget. Efter bouppteckningen åkte jag hem till pappas lägenhet. Han var inte där så jag strosade runt i rummen och bara var en stund. Mindes mamma. Kände mig nära henne. Det var lite skönt att få vara alldeles ensam en stund i lägenheten. Att insupa det sista av mamma. Eller nä, det ska jag göra hemma. Har en tröja gömd i garderoben som jag snusar på ibland… Den använder jag inte. Jag behöver att den får lukta mamma ett tag till. Dom övriga kläderna jag tog efter henne använder jag men inte den. Jag har en likadan så jag kan använda den istället. Och just den här vet jag att hon använde precis på slutet…

När jag var hos pappa passade jag på att kika på dödannonsen i tidningen. Jag glömde att beställa den hem till mig när den kom. Det var första gången jag såg sen i tryck. Det var tungt… Att se mammas namn där bland alla dödannonser. Jag har ringt och beställt hem tidningen till mig själv nu… 

Alldeles för tidigt och äntligen dags!

Trött, tröttare, tröttast… Idag är jag trött… Man ska inte vara vaken sent dagen innan man ska gå upp extra tidigt. Det är en sak att veta det och en sak att följa det… Och det sena samtalet igår behövdes…

Jag satt med mosaikpyssel till sent igår. Vilket kul pyssel. Mosaik 5D. Det är små, små mosaikbitar som trycks fast på en förlimmad yta. Man använder som en liten penna för att kunna plocka upp dom. Och pincetten är med hela tiden. Men kul var det! Det var grannen T som kom med pysslet. Hon hade nog ingen aning om att hon skulle skapa ett litet monster som har svårt att slita sig. Hehe…

Idag är det dags för föreläsning igen. Hoppas den blir lika lätt att lyssna på som i måndags, för även idag börjar vi alldeles för tidigt. Att börja åtta är inte kul…

Efter föreläsningen blir det lite grupparbete innan jag ska luncha med S. Vi har pratat om det sen i våras så nu ska det äntligen bli av! Yeay! Hoppas huvudvärken har släppt till dess bara…

Det är lite lättare nu…

Det blev hemma hela veckan för mig. Det var välbehövligt och skönt att bara få dagarna som dom kom. Jag har tillbringat en del tid med bästa svägerskan. Hon har varit ett stort stöd den här veckan! ♡ 

Under andra halvan av veckan tog jag energin till att fixa lite hemma. Lite i taget möblerade jag om (med lite hjälp av grannen T). Tonys datorhörna flyttades ner till vardagsrummet och en ny matta hamnade under vardagsrumsbordet. I matrummet ställdes ett ny skåp. Det passar in superbra där. Nu ska vi bara måla om det vitt. Även i hallen blev det lite fixat. 

Idag ska vi åka ut till Korpen, hela familjen. Det ska bli skönt att få komma ut samtidigt som jag inte vet hur det kommer att kännas. Det kan gå hur bra slm helst men kan lika gärna bli väldigt tungt. Jag kände bara att jag behövde få komma ut…

När känslorna tar över…

kanslorna

Känslorna pendlar mest hela tiden… Jag har svårt att bara vara längre stunder, utan håller mig i farten. Samtidigt fungerar det inte att göra vissa saker. Läsa går inte vidare bra, inte skolan heller. Jag är som i en bubbla. Det behövs nog, för att jag ska orka ta mig igenom alla känslor just nu.

Jag stannade hemma igår. Och idag med… Bara tanken på att åka iväg ger mig lite lätt panik. Förra helgen lovade jag mig själv att efter begravningen skulle jag låta bubblan få ta över, lyssna på kroppen. Så jag gör det nu. Tar en paus från tillvaron och tar nya tag nästa vecka. Hoppas att allt känns lite lättare då…

 

En vacker begravning…

​Det blev en omtumlande dag igår. Jag hann nog med hela känsloregistret. Ju närmre jag kom Boo kyrka desto tyngre blev det. Inte blev det bättre av att tåget blev några minuter sent vilket gjorde att jag missade den tbana jag skulle ha tagit och därmed bara hade några få minuter att ta mig till bussen i Slussen. Men jag hann! Phu!

Mötte upp Erika och sen även Martina vid församlingslokalen för att förbereda fikat. Pappa och Micke kom dom med. När vi kom till kapellet där begravningen skulle vara stod kistan på plats och sista handen lades på alla vackra blommor. Det var så fint gjort för mamma. 

I den vevan ringde Tony. Tåget han och barnen satt på fastnade i ett signalfel. Det fanns inte en chans att dom skulle hinna i tid. Lite ringde såg till att svärfar och en kusinsambo plockade upp dom alla och dom hann precis i tid! Så skönt. Det blev en jättevacker ceremoni. Orden om mamma blev bra och musiken blev jättebra! Det var tungt och fint på samma gång. Jag blev rörd av att se hur många som kom för att hedra mamma en sista gång. 

Efter begravningsceremonin bjöd vi på fika. Det kändes mest som jag bara irrade runt och pratade en minut här, en minut där… Jag kramade så många, pratade med så många med vet knappt vad jag sa så här i efterhand… Kanske inte så konstigt men ändå…

Innan jag åkte hem tände jag ett ljus för mamma i kyrkan och tittade en sista gång på alla vackra blommor.

Jag var den som kom hem först i går eftermiddag och satte igång spellistan från begravningen och tog sen tag i kaoset hemma… Allt för att inte behöva sätta mig ner. Inte ens fast magen skrek åt mig att den var hungrig. När jag var klar och Tony och grabbarna kommit hem gjorde jag te och macka och satte mig. Då sprack bubblan. Tårarna sprutade. Fan vad tungt det kändes. Så jäkla orättvist att jag just begravt min mamma.

Kvällen blev ganska tung. Jag hade redan innan bestämt att vi skulle äta pizza till middag så ingen skulle behöva laga mat. Till den drack vi ett glas bubbel, skålade för mamma!

Efter en natt med kass sömn vaknade jag idag med okej humör men det blev sakta sämre. Jag gjorde mig och tjejerna klara för en dag i skolan. Efter att jag lämnat tjejerna satte jag mig på tåget. För varje station vi passerade ökade huvudvärken… Så i Västerhaninge klev jag av tåget. Orkade inte åka längre. Åker hemåt igen… Lyssnar på vad kroppen försökt säga hela morgonen… 

Ett sista farväl…

Idag är det begravning. När det här inlägget postas sitter jag i kapellet. Bara att skriva detta är tungt idag…

Idag tar vi ett sista farväl av min älskade mamma! En alldeles för kort tid fick hon vara kvar hos oss! Jag saknar henne så!

Sov gott lilla mamma, vi ses igen!!älskademamma


 

Ännu en tung månad välkomnas…

Välkommen vackra september. Augusti försvann både sakta och snabbt. Och lite i dimma. Vilket kanske inte är så konstigt… Vi avslutade augusti på bästa sätt. Sent igår kväll kunde jag gavla balkongdörren, kvällen var härligt ljummen. 

Det var en upp och ner-dag igår. För det mesta bra men samtidigt tung. Begravningsförättaren mailade ut ett utkast till vad som ska sägas på begravningen som vi fick gå igenom samt lyssna igenom musiken så den passade in. Det var jobbigt men kändes ändå bra att gå igenom. Jag är väldigt nöjd med den musik vi har valt ut. Den känns som mamma. Å andra sidan har hon valt ett par av låtarna själv… 

På kvällen passade jag på att prata lite extra med barnen om begravningen. Det är första gången för dom och jag vill förbereda dom lite inför vad som väntar. Vi pratade lite om hur det går till, vilka som kommer, klädseln och om att alla känslor är okej en sån dag. Att man inte måste gråta om man inte känner för det. Eller stanna kvar genom hela ceremonin om man inte vill det…

Jag vet att det är många som undrar över begravningen. När den skall vara, var den skall vara. Vi har valt att ha en sluten  begravning med bara dom närmaste inbjudna av oss. Detta är främst för att vi valt att vara i kapellet och det rymmer inte lika många som kyrkan hade gjort. Självklart önskar jag att alla som vill skulle kunna komma men det är inte genomförbart denna dag. Jag hoppas att alla förstår och respekterar det här beslutet.

Vi har som sagt valt att hålla det litet. Det blir en borgerlig ceremoni med mycket vacker musik. Klädseln är valfri och likaså vilken blomma man vill ha om man vill ha en handblomma. Jag kommer låta barnen välja precis vilken blomma dom vill. Det känns idag som att vi kommer få en vacker stund i kapellet. 

Men det känns tungt att tänka på begravningen just nu. Misstänker att känslorna kommer pendla ganska rejält inför begravningen… 

Vardagen är här nu

Då är vardagen här på allvar. Första dagen i skolan för mig. Dom andra började i och för sig redan igår men för mig börjar det idag. Jag är laddad och samtidigt så oerhört trött… Andra halvan av terminen ska läggas på c-uppsatsen så första delen ska vi förberedas. Bland annat ska vi välja ämne närmaste veckan. Jag har en fundering men inte mer än så… Jaja, det kommer lösa sig och gå så bra så.

Jag missade som sagt skolan igår. Jag åkte till pappa där han, jag och lillebror träffade begravningsförättaren. Det gick lättare än jag trodde att det skulle. Nu har vi ett hum om hur begravningen kommer att bli. Hon skulle dessutom maila ut ungefär vad som kommer sägas så vi får läsa igenom allt och komma med åsikter.

I går kväll var jag så duktig så. Jag fick tag i böckerna som gäller för kommande kurs. Jag hade sån tur att dom fanns på biblioteket i Nynäshamn. Jag misstänker att det här är en kurs som dom flesta läser som ska skriva c-uppsatsen. ;-)

Nu ska jag sätta mig och läsa men inte skolböckerna. Håller på med en bok som det är lika bra att bli klar med så fort som möjligt. Hehe… plus att jag är för trött för att kunna koncentrera mig så bra som jag behöver…

Äntligen verkar det bli en melon :-D

Massor av positivt!

ÅVilken härlig lördag det blev!! Vi var först på plats av gästerna på partyt i lördags så jag passade på att hjälpa till lite. Hehe… Mer gäster dök upp, vi blev måååånga. Som sig bör när man firar så stort. Det serverades riktigt god plockmat och senare ännu godare drinkar. Vi skrattade, pratade och dansade till en DJ. Så härligt!!! 

Lokalen kvällen innan.

 

En del av allt gott

Även jag kom med på bild. ;-)

Senaste veckans sömnbrist gjorde dock att jag gav upp redan vid elva. Tony och jag åkte hemåt. Väl nere i Nynäs började vi leta pokemons och det slutade med att vi snurrade runt med bilen i en timme. Det var riktigt mysigt. 

Igår var jag halvt död hela dagen. Så trött, så trött. Jag längtar verkligen efter att få känna mig pigg. Det blev ev hemmadag för mig medan Tony hämtade barnen. 

På kvällen kom grannarna in en sväng. Vi pratade lego och risken finns att vi om ett par veckor har rensat allt (det är stooora mängder) och att vi börjar bygga upp allt på nytt. Vi lär ha och göra ett tag fram över. Hehe

Idag ska jag, pappa och lillebror träffa begravningsförättaren så jag är på väg till Orminge. Jag hoppas även få hinna se nytillskottet i familjen. Lillebror med familj fick en liten, liten sessa i fredags. 

Före allt detta ska jag tjura lite över att jag lyckades glömma mina hörlurar hemma. Det blev lite smått rörigt att få ordning tjejerna i tid och se till att alla hade regnkläder…

En snabbis…

Liten snabb uppdatering… Torsdagen blev bättre allt eftersom. En riktigt tungt morgon byttes till en okej kväll. 

Igår var jag iväg hela dagen, från tidig morgon till sen kväll. Jag hjälpte Erika med förberedelserna inför dagens 40-årsfest. Vi tyckte inte vi gjorde jättemycket men ändå fick jag ihop över 16000 steg. Hahahaha

Idag är det dags för själva festen. Maken har lämnat av barnen för ett dygn i skärgården med farmor och farfar medan vi åker i väg på fest.

Min snygga make! ❤

Livets berg och dalbana suger…

En jäkla skitadag skitmorgon är vad det är. Tårarna rinner. Orken är minimal. Allt känns skit. Jag är irriterad och frustrerad. Sur. Ledsen. Trött. Den bekväma bubblan är ett öppet sår idag. Det känns som att ingenting blir som jag tänkt mig. Allt är motigt och jobbigare än jag orkar med. Tji fick jag för att jag tyckte att livet kändes för bra.

Jag är rastlös, så jäkla rastlös. Och samtidigt så trött och orkeslös. Alla måsten runt omkring mig suger musten ur mig. Alla fina meddelanden jag får, all omsorg. Just nu orkar jag inte svara. Det tar för mycket energi. Jag vill inget illa, jag bara inte klarar med det just nu… Jag kan bara tala för mig och just idag suger allt. Jag misstänker att pappa och lillebror mår ungefär likadant. Ena stunden funkar livet någorlunda som vanligt medan nästa är helt skit. Det går upp och ner. Idag är det botten.

Jag längtade efter min dag ensam hemma idag. Nu när jag sitter här ensam längtar jag efter sällskap. Samtidigt känner jag mig allt annat än sällskaplig. Känslorna åker berg och dalbana mest hela tiden…  63744bd823f58c3a67904a586b831d3b

Hjärtat värker…

Det är så jäkla tungt. Och svårt. Vissa beslut är tyngre än andra. Sånt som känns helt fel. En ganska bra dag blev en tung kväll. Tårarna rinner. Hjärtat värker. Ljuset brinner. Jäkla skit säger jag bara. Bubblan sprack. Livet skulle fan inte vara så här. Jag vill inte. Orkar inte. Jag vill ha min mamma!

Skolstart, vackert och inte mer…

Jag tänkte ringa mamma igår. Hade en matfråga och ringde ofta mamma då… Det tog flera sekunder innan jag kom på att det inte gick. Det var riktigt tungt. Hon var ofta mitt bollplank och uppslagsverk vid matlagning. 

Det är konstigt på nåt vis. När jag gick iväg från mamma i torsdags var det som att en ro infann sig och efter det har vardagen krupit på sakta med säkert. Vissa stunder känns livet precis som vanligt fast det helt vänts upp och ner. Jag trodde det skulle kännas mycket mer under en mycket längre period. Det är inte så att jag inte sörjer men jag vet inte. Det känns bara som att den där första allra jobbigaste tiden tog slut så fort. Och samtidigt är jag sjukt slut hela tiden. Så jag känner ju att det inte är som vanligt. Kroppen låter det inte vara det. Virrigt värre men det är lite så det känns…

Nånting roligare var gårdagen – och skolstarten. För tjejerna innebar det ny skola och för Malin att faktiskt äntligen få börja i skolan. Som hon har längtat. Det var en lycklig tjej som vaknade igår morse. Och dom båda två var så besvikna när jag kom och hämtade efter skoldagen. Dom ville vara kvar på fritids. Vilket är ett gott omdöme. Det gör mig glad att allt har fungerat bra så här i börja. Nu hoppas jag att det fortsätter likadant resten av terminen. Emilia började ju tredje klass och jag var orolig för hur det skulle gå men redan till uppropet fick jag gå i väg. :-D 

Sebastian började åttan nu och Oskar i sexan. Nästa år har vi två högstadiebarn. Sjukt! Hahaha! Även dessa herrar var nöjda igår. Dom fick komma hem med varsitt skolkort till bussen. 

På kvällen cyklade jag en sväng. Rörde mig mot vattnet och hamnade på den rika fina sidan. Shit vilka hus det fanns där. Det är flera år sen vi passerade där så det var lite kul att kika runt. Jag tog mig ner till vattnet och fotade lite. Det var inte många krusningar på havet igår kväll och solen gick precis ner. Sååå vackert!

Idag hade jag tänkt vara hemma och bara vara men planerna ändrades. Jag hittade ett litet köksbord på blocket som skulle passa bra i köket hos oss. En liten frukosthörna eller kanske en dator hörna för mig. Hehe. Pappa ska vara snäll och hjälpa mig att hämta det. Det fanns på han sida av stan. 

Annars ska jag väl mest bara passa på att städa av lite hemma. Jag ligger efter och det ska bli skönt att ha ordning på allt innan helgen och nästa vecka. Nu börjar höstterminen komma igång ordentligt. Handbollen för alla barn drar igång den här veckan. Ett barnkalas med övernattning väntar för Malin, alla fyra barn ska till farmor och farfar i helgen medan Tony och jag går på 40-årsfest. Och nästa vecka börjar skolan för mig. Det kommer bli fullt ös nu. Från tidig morgon till alldeles för sena kvällar…